Med sådana vänner…

Jag har just avslutat Vargas Llosa – för gott; en kolumn med titeln ¿Por que Grécia? Ja, varför Grekland? För att över en tredjedel av befolkningen lever under fattigdomsgränsen, eller för att självmordsfrekvensen har ökat med 40% under de senaste två åren? Nej, så prosaiskt och världsligt, så tarvligt rent ut sagt tänker förstås inte en laureate. Tänk istället: ”för att Grekland är symbolen för Europa, och för att symboler inte kan gå förlorade med mindre än att det som de förkroppsligar också sönderfaller och upplöses i det barbariska virrvarr av oförnuft och våld, från vilket den grekiska civilisationen upphöjde oss.”

Med sådana vänner… tänker jag allt oftare när den slöa massan måste upplysas, till exempel om värdet av vår egen verksamhet.