Dumsnåla prioriteringar

Idag slog nyheten att de svenska instituten i Rom, Athen, och Istanbul ska avvecklas ner som en bomb. Detta som en del av den nytillträdda regeringens budgetproposition. Medlen till instituten halveras nästa år och upphör från och med 2017. Denna kulturskandal nämns i samtliga större tidningar, av Sveriges Radio och SVT. På facebook har ett upprop startats (”Rädda Medelhavsinstituten”, länkar till samtliga reportage, bloggar, osv, finns samlade där). Bloggare reagerar och twitterrymden fylls med indignation.
Jag tycker att det är ett dumsnålt beslut. De konsekvenser det får står inte i proportion till den besparing detta ger. Besparingen är 22 miljoner kronor — en grov uppskattning är att det rör sig om en summa som är mindre än fem kronor per år och svensk. Men, pengarna ska inte sparas. De ska omfördelas till ESS i Lund — med tanke på deras budget gör 22 miljoner knappast någon skillnad för dem. Om vi någonsin behövde en illustration på den ständigt närvarande diskursen om att humaniora är hotad och marginaliserad så har vi fått en.
För att bedriva svenska arkeologiska projekt i Italien, Grekland och Turkiet måste det finnas ett svenskt statligt institut i respektive land; det är med instituten som dessa länders arkeologiska myndigheterna samarbetar. Nationella strukturer har varit en förutsättning för internationella arkeologiska projekt sedan slutet av 1800-talet. Denna norm etablerades för att man ville stävja privata expeditioner som förde med sig fynd hem, ett känt exempel är Lord Elgins Parthenonexpedition i början av 1800-talet. Arkeologiska lagar och myndigheter reglerar detta. Utan de svenska instituten blir det inga svenska utgrävningar i Medelhavsländerna. Svenska utgrävningarna har producerat arkeologiska fynd, och vi är skyldiga att förvalta dem. Det är de svenska instituten som ansvarar för att fynden förvaras och analyseras. Beslutet reser ett forskningsetiskt dilemma: Vem ska nu ta ansvar för de arkeologiska fynden som svenska arkeologer har grävt fram?
Ur ett internationell perspektiv är det svenska beslutet absurt. Det svenska institutet i Athen är det äldsta nordiska institutet i Athen. Det grundades redan 1948. Under en längre tid fick andra nordiska länder gräva under svensk flagg tills de öppnade sina egna institut. Under 1990-talet grundade både Georgien och Irland institut i Athen. Med tanke på deras statsbudgetar kan man tycka att vi skulle ha råd med de tre instituten.
Utan den statliga finansieringen saknar vi den statliga struktur som är en förutsättning för att vi ska kunna bedriva forskning i Italien, Grekland, och Turkiet. En privatfinansierad lösning är inte bara en ideologisk motsägelse med tanke på vilka partier som lägger fram förslaget utan också omöjlig på grund av arkeologiska lagar.
Vi kan tycka olika saker om det klassiska arvets betydelse, men att lägga ner de tre instituten är inte rätt väg att gå. Det är synd om den svenska dialogen med det klassiska arvet ska försvåras av ett dumsnålt tunnelseende.

Annonser

En reaktion på ”Dumsnåla prioriteringar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s